råkade boka värsta lyxhotellet (för typ 150 spänn var) i bangkok! oj vad ska plånboken säga.

S&M

vi har mött himmelriket här i cebu! både himlen och helvetet på samma plats.

då vi alla lämnar landet imorgon kunde vi bränna massvis med pengar (som redan låg i plånboken, givetvis) på forever21, kanske världens bästa klädaffär?! jag köpte mörkturkosa byxor haha det låter ju helt galet men det kommer bli såå fint hemma i sverige. och vips så var detta en modeblogg. shit, jag måste fota med camen och visa känner jag nu.




OBS! jag är inte gravid bara lite semestertjock :(

jag fick fan blodsockerfall av den där affären, blev helt skakis och kunde knappt räcka över pengarna till expediten. lyckades på något vis och är 500kr fattigare men o, så mycket rikare på vackra kläder! köpte en jättefin tröjliknande sak också men den gjorde sig inte på bild.

hur som helst, sedan såg vi en adam sandler-film och det var verkligen det värsta. det var första gången som vi lämnade en biosalong innan filmens slut. okej att jag visste att den mannen är avskyvärd, men seriöst? inte okej film.

usch imorgon lämnar sofia oss, det är så sorgligt!

hejdå filippinerna

av diverse bra anledningar har vi skjutit upp på det här med visumförlängning. vårt 21-dagarsvisum går ut imorgon och det är inte förrän idag vi har haft möjlighet att ta oss till ett immigrationskontor. med tanken 'lyckas vi inte åker vi till thailand imorgon' i huvudet åkte vi idag till bureau of immigration för att upptäcka att vi inte fick gå in där i shorts. ett par glada gubbar ville sälja byxor till oss men vi vägrade, varför kan jag inte riktigt förstå såhär i efterhand men det får helt enkelt vara meningen att vi ska åka till thailand imorgon. tyvärr blir det bangkok, men vi drar dock därifrån illa kvickt!

grattis tönt!

58 pussar på pappa

stranden vi för tillfället huserar på

inte så tokigt va?

you're not in the running to becoming philippines next top model

alltså den här dagen.. jag vet inte var jag ska börja.

vår första tanke när vi kom hit var ungefär "oj ska vi vara här 4 nätter, kommer vi inte bli uttråkade, vad ska vi göra?" då visste vi inte vad som väntade oss.

efter frukosten så satte vi oss i vanlig ordning i varsin solstol med en bok och där blev vi kvar.

så kommer helt plötsligt två supergulliga och supergay killar och ler mot oss, varpå de frågar om vi skulle vilja delta i en liten photoshoot de skulle ha senare på stranden. det skulle ju kunna verka misstänksamt men eftersom de var så söta kunde vi inte tacka nej.

så vi tog på oss våra saronger och följer efter, då blir vi skickade till "hair and make-up" vilket bestod av en liten utsliten hårborste och ett småäckligt läppglans i stort sett. sen satte det igång..

det var alltså vi tre och en liten söt tjej från filippinerna med på bilderna, och herregud vad cheesy!!

först fick vi ligga på en varsin solstol i vattenbrynet, efter det skulle vi gå runt i midjehögt vatten och kasta vatten på varandra. allt kändes väldigt smådåligt men ändå sjukt roligt.

sen var det dags för båten! vi skulle alla stå på en liten båt och vinka till folk runt oss som små drottningar. det trodde vi var det värsta, tills de satte oss på jetskis!

hahhaa alltså allt det här tyckte vi var det roligaste nånsin, efteråt kom det fram folk och ville knäppa kort på oss, vi fick blickar från alla håll och blev inbjudna på middag av snubben som ägde resorten vi gjorde reklam för. kände oss lite som stjärnor faktiskt.

vi gjorde oss asfina till denna middag, jag tog till och med på mig mascara! vilket jag inte gjort en enda gång den här resan så bara det var ju hur stort som helst. men vilket skämt.

när vi kom dit så var typ ingen där, vi fick sitta och vänta, kände oss lite obekväma. sen kommer ägaren fram, berättar att middagen inte är klar än och i stort sett dumpar sina ungar på oss, som inte direkt vågade prata med oss trots att de var väldigt nyfikna på sverige.

aja de andra kommer väl senare tänkte vi, och det gjorde de ju. bara det att inte en enda av dem satte sig vid vårat bord! så där satt vi vid barnbordet och kände oss mest i vägen, översminkade och i vägen dessutom. vi hade alltså inte blivit inbjudna till en middag med alla på det sättet vi trodde, utan mer som typ "kom och testa vår mat vid ett eget bord".

när vi ätit klart och suttit och småpratat med barnen så kände vi att nu drar vi oss nog tillbaka till vårat ställe där man kan få sig en rom och cola ifred (ingen på middagen drack nämligen alkohol).

så nu sitter vi här, känner oss lite dumma. men vi fick ju trots allt vara modeller för en dag, som dessutom gav oss två gratisnätter på resorten, najst! fick dessutom testa på jetskis helt gratis efter photoshooten. maja och sofia ville inte köra så jag fick köra massor, love it!

hurra för en prinsessa! vi satt på ett wifi-ställe vid lunchen igår och upptäckte, när vi gick in på aftonbladet, att det bara rörde sig om minuter tills daniel skulle tillkännage vilket kön det blivit på den lilla! tror att vi var de första utlandssvenskarna att veta. på kvällen firade vi med efterrätt haha. vill dock inte fira namnet, fy sjutton vad fult! tänker på joeys agent i 'vänner'.

vi sitter på stranden på bantayan island och sippar rom&cola. det är superfint här men vi översköljs av obehagskänslor, tror att det är lite för isolerat. ska ge det någon dag åtminstone. sofia måste vara i cebu den 28:e eftersom hon lämnar landet dagen därpå, likaså bör vi eftersom vi måste förlänga vårt visum som går ut den 29:e. därmed har vi inte så mycket spelrum.

idag har vi åkt båt, buss, tricycle, färja, minibuss och moppe! moppen får klart högst poäng.

malapascua island

det blev inte en natt i cebu, vi åkte istället taxi direkt till maya för en ganska billig peng. vår underbare chaufför stannade med oss vid mc donald's och hittade ett rum åt oss, love him! efter en kluns fick stackars sofia sova på extramadrassen på golvet. morgonen därpå åt vi frukost till en otrolig utsikt innan vi tog båten över till malapascua island. vi hittade en bungalow med terrass mot havet, sjukt mysig men det luktar jätteäckligt i den. ägaren är en galen schweizisk man som springer runt och pratar för sig själv. det väger upp lukten.

igår tog vi en liten snorkeltripp runt ön. sista stoppet var vid en liten grotta som man kunde simma igen. vi bangade dock och kollade bara lite runt omkring. tack och lov för det för jag upptäckte en asstor orm inne i grottan! har aldrig sett någon simma så snabbt som sofia gjorde tillbaka till båten när jag berättade om min upptäckt.

utsikten från vårt bo.

det blir en dag på stranden

trodde att jag skulle hinna lägga upp fler bilder, men nu är det dags för boarding! så som vanligt blev det omvänd ordning. i alla fall, vår första stranddag!

skillnaden mellan mina och sofias ben på flygplanet.

sångtävling!

firade med skaldjur vid stranden när vi väl var framme på boracay.

första stranddagen!

samt första strandkvällen med en välförtjänt mojito.

ioioioio

jag menade förstås att vi skulle vänta till måndag (dvs idag) med att åka. nu är vi på plats i iloilo! vi har rest i sju-åtta timmar för att flyga för ett grymt mycket bättre pris. uppoffringar man får göra när man har en låg budget. vi är hur som helst på väg till cebu där vi spenderar natten innan vi, förhoppningsvis, tar oss vidare till malapascua island.

det blev ingen tuppfäktning igår, vissa prioriterar solen ;) men det hade tydligen varit en häftig grej, om än något absurd.

min väska har börjat mögla bara sådär :( dumma haglöfs! vill få en ny. kanske bra tips på 24-årspresent? får dock se, har duschat av den och klippt bort de värsta delarna.

boracay ay ay

okej detta påbörjade jag i förrgår efter att mitt första inlägg hade försvunnit. lustigt nog tog batteriet slut innan jag hann skriva klart:

tidigt i förrgår morse fick vi alltså lämna manila, och det med lättnad i kroppen. vi såg till att vara på flygplatsen i väldigt god tid, men tack vare cebu pacifics tivelaktiga hantering av bagage (man får ta med 10 kg - resten är övervikt som man får betala extra för. galet!) fick vi hoppa mellan köerna vid incheckningen. tid för sittfrukost fanns inte så vi kastade i oss en muffins på stående fot. lite bittert att planet sedan blev försenat. mannen vi satt bredvid i väntan på boardingen fnös åt oss. en halvtimme var ingenting, han hade väntat på sitt flyg sedan dagen innan. tydligen hade ett plan störtat och stoppat upp trafiken. vad peppade vi blev av att höra det! not. planet var löjligt litet, sofia fick knappt plats med huvudet. dock höjdes vårat humör när det blev sångtävling. "your favorite love songs" var temat och en av flygvärdinnorna sjöng på en låt. visste man vilken det var fick man räcka upp handen och om man var först med rätt svar vann man ett pris. otroligt fint! det här är verkligen sydostasiens svar på kina - alla älskar att sjunga och karaoke är nog nationalsporten.

vi har slutit upp med hanna på boracay. stranden är vit, vattnet är turkost men solen skiner inte. det gör inte så mycket för jag brände mig ändå. "brunt tills imorgon!" gällde tydligen inte denna gång. lite överdrivet att det har regnat hela dagen dock, jag är redo för sol igen.

och detta skriver jag nu! idag har det varit strålande sol och vi känner återigen hopp om livet. så pass att vi struntar i att åka vidare till malapascua imorgon, det får bli på tisdag istället. jag menar, vi är ju på en av världens vackraste stränder. varför brådska? i och med detta hinner vi gå på tuppfäktning imorgon. utöver karaoke är detta sporten nr. 1 men som jag har fattat det är den bara legal på söndagar. antar att det delar upp landet i två läger: de som går i kyrkan på söndagar och de som går på tuppfäktning på söndagar. jag tycker såklart att det är helt sjukt att detta djurplågeri tillåts och jag vill inte stödja det, men känner att det kan vara intressant att se jippot omkring.

apropå tuppar och höns: vi hittade på en man som sålde en av filippinernas specialiteter igår. kokt ägg med ett halvt utvecklat embryo, typ. hannas brorsa erik åt det såklart och det var ungefär det snuskigaste jag har sett.

HETT TIPS! om ni vill se skitsnygga ladyboys vifta med eld är boracay rätt ställe för er. åååh jag blev så kär i en av dem, trodde ett tag att det kanske kanske var en tjej men när han drog ner bikinitoppen försvann alla tvivel.

hoppas att ni har det bra hemma! puss puss puss

skitdjävul

hade skrivit ett ganska långt inlägg och så försvinner internet mitt i allt utan att berätta det?! jaja vi lever på boracay i alla fall.

Backpacker no more

Efter en månad av smarta val och ekonomiskt tänkande sitter jag nu här..

På shang ri la resort, inte för att vi bor här (i wish!) men för att vi har betalat en lite väl hög summa för en dags häng. Lunch, handduk, fri tillgång till pool, jacuzzi, lunchbuffé, havet så klart osv.

Vi gick upp astidigt i morse för att flyga en halvtimme, löjligt kort till cebu. Var framme vid hotellet vid åtta. Efter VÄRLDENS bästa frukost där så åkte vi vidare till detta lilla paradis. Trots att det är rätt dyrt så måste jag säga, lätt värt! Det är ju trots allt alla hjärtans dag.

Efter diverse opassande förslag från Peter (då räknar jag med det faktum att han försökte sälja mig till en taxisnubbe i utbyte mot två dejter till han och Erik) så känner jag att det här är ett värdigt sätt att fira denna dagen. Jag ska ju faktiskt tillbaka till Maja imorgon, förhoppningsvis får hon in mig på rätt budgetspår igen!

Ser rött

Idag har vi varit på snorneltur runt en av de finaste öar jag sett!

Erik som är lite tuffare än mig och Peter fick dyka runt där massa, men vi höll oss på ytan.

Men det var inte helt fel heller! Kom till och med en meter från en stor sköldpadda, inte illa.

Efter en mysig dag sitter jag nu här och är rödare än jag nånsin varit på ryggen! Inte det smartare jag gjort att snorkla när jag redan var bränd kanske, men lätt värt. Att jag dessutom glömde smörja in smalbenen och fötterna gjorde ju inte saken bättre. Men aja, blir brunt tills imorgon som vi brukar säga!

Imorgon är det alla hjärtans dag! Det ska vi fira med att gå upp jättetidigt och flyga, jippe! Som tur är kommer vi fram till cebu typ 8 på morgonen, så har en hel dag till på mig att bränna mig innan min återförening med maja (som jag saknar löjligt mycket ska tilläggas)

Nu är vi dödströtta och ska bara krascha framför tv:n hela kvällen.

Puss på er!

fat camp in banaue

det känns som att det har gått två veckor på dessa fyra dagar. galet!

livet utan hanna började väldigt intressant. strax efter att jag skrev förra inlägget gick jag ner för att käka lunch och passade samtidigt på att säga att jag ville stanna en extra natt. de hade nämligen skjutit in en lapp under min dörr: 'vi har fått veta att du ska checka ut idag. låt oss veta ifall du vill förlänga din vistelse'. jaha, vem har ni fått veta det av? jag släntrade i alla fall fram, bad om en extranatt och fick ett väldigt besvärat leende tillbaka. 'sorry ma'am, ditt rum är redan bokat för natten'. sällan! manila är inget ställe där man vill gå runt och leta rum, ensam och med tung väska, så jag hastade upp på rummet och bokade ett random hotell som jag hittade i lonely planet. när jag kom dit fanns dock ingen bokning, men ett rum fick jag och det var ju huvudsaken. det visade sig sedan att det fanns två ställen med samma namn och de drog kostnaden för det andra rummet på mitt kort :( en no show-summa som de så fint kallade det.

på eftermiddagen tog jag en taxi för att möta upp sofia på flygplatsen. hurra! jag skulle först åka till the national art gallery, men taxichaffisen hade noll aning om var det låg. borde ha bytt chaufför i och med det för herregud vilka jobbiga 45 minuter till flygplatsen. hans hejdå var ett 'i love you' så det var ju fint i alla fall. på flygplatsen fick jag inte komma in i någon väntehall, antagligen för att de inte hade någon, men innan jag förstod det blev det ju lite krångel. istället hade de en meeting area en bit bort. sjukt ocharmigt!

till slut var hon äntligen här! vi fick vänta tills kvällen därpå innan vi kunde åka till risterrassen i banaue, så dagen efter ankomsten åkte vi tåg till den kinesiska kyrkogården i manila. en något speciell plats... massvis att mausoleum för rika kineser. vissa byggnader var riktigt tjusiga och det ryktas om att det ska finnas en guldtoalett i en. kul att se lite mer av manila, jag fick en något bättre bild av staden trots att vi gick förbi en marknad med kaninungar :(

på kvällen stack vi alltså iväg på en tur till banaue. vi lyckades haffa två säten bredvid varandra och var nöjda med livet. innan bussen avgick avbröts såklart den lyckan när en konstig snubbe kom fram och hävdade att vi satt på fel plats. vi ba 'men jaha, det finns ju inga andra platser'. då fäller han ner ett yttepytte säte i mittgången. jag trodde att jag skulle gå av på mitten av chock. 'VAR på min biljett står det att jag ska sitta där?' undrade jag men fick aldrig något svar. skitgubbe. i alla fall, både jag och sofia fick spendera tio timmar på ett varsitt säte utan nackstöd och knappt någon stoppning whatsoever. träsmaken from hell gjorde sig snart påmind. när det dessutom regnade, var iskallt och dimmigt när vi anlände till banaue höll vi på att smälla av. inte värt! dessutom visste vi att hanna låg och stekte på stranden. världens sämsta beslut tyckte vi att vi hade tagit. efter en supergod frukost och några timmars väntan på att få nyckeln till hotellrummet började det dock spricka upp. vi ignorerade det faktum att vi inte hade fått någon ordentlig nattsömn och gav oss av till den närmaste utkiksplatsen. vi fick åka tricycle som kan vara det roligaste någonsin, man tränger sig in i den minsta hytt världen har skådat och ber för att moppeföraren inte ska åka nedför ett stup. utsikten var helt otrolig, och vi valde att gå de 4 km tillbaka ner till vårt hotell. alla barn längs vägen ropade hej och var så himla söta. snacka om kontrast mot manila. efter en lunch för 15 kr råkade vi somna och sov 14 timmar till nästa morgon. bra dag!

dag 2 åkte vi till batad för att titta på andra risterrasser. vi valde att åka tricycle utan att veta att de inte får åka lika långt som jeepneys. med andra ord fick vi vandra uppför ett berg i 35 minuter innan vi kom fram till den plats där vi skulle börja vandra neråt i kanske 40-50 minuter. alltså krampen i vaderna?! utsikten var väl sådär och vi hann inte gå ner till risfälten som de som åkte jeepney gjorde (danskarna vi mötte sa att det inte var så speciellt ändå) men vi fick käka lunch bland bergen. en galen man tvingade mig att ta på mig en traditionell dräkt med fjäderhatt och allting, helt underbart. hade blivit några öl för mycket för den karln. sedan väntade då vägen tillbaka som självklart var ännu mer brant. herregud, jag kan knappt gå idag. ser ut som att jag har en pinne uppstoppad någonstans.

nu sitter vi i manila och vill hemskt gärna åka till boracay men det gör vi inte förrän imorgon. längtar massor efter sol och bad men det kan man ju knappast vänta sig om YR har rätt.

R.I.P. whitney!

lost in translation - filipino version

jag sitter ensam på hotellrummet i manila. sofia är här om sex timmar och jag ska nog åka och möta henne på flygplatsen. vill inte att hon ska vara ensam i denna stad haha. jag vet inte vad som hände, men manila känns som en sjukt obehaglig stad. det är knappt att jag vill gå ut idag, bara att hitta någonstans att äta känns som världens projekt. har dock funderat ut två ställen jag kan roa mig på idag, kinesiska kyrkogården ska tydligen vara en hit. annars finns det ett konstmuseum som känns rätt spännande också. alltså herregud, hur ska jag klara av att resa ensam när jag beter mig så här?

thrilla in manila

vi är framme! trodde ett tag att det aldrig skulle hända.

som vanligt när det kommer till boströms så lyckas vi så klart krångla till det på vägen, men den här gången alltså..

efter att ha spenderat hela natten, över 17 timmar på flygplatsen i kuala lumpur med inget annat att göra än att vänta på flyget så lyckas vi ändå missa boardingen! vi ser kvinnan stänga dörrarna och gå därifrån; PANIK! vi börjar rycka lite försiktigt i dörrarna, men får då en arg blick av en annan anställd. precis när vi tror att 'fan vi har verkligen lyckats missa flyget' så kommer tack och lov en av de andra och tittar på våra boardingpass, varpå vi får springa den så klart löjligt långa vägen till rätt flygplan.

det här i sig är ju en rätt pinsam och klantig historia, men det blir värre. anledningen till att vi missade boardingen trots att vi satt 10m ifrån den.. (för justja, det glömde jag nämna tidigare att vi gjorde).. vi var fullt upptagna av ett jersey shore-avsnitt! enough said.

nu efter hur många timmar som helst är vi i alla fall framme i manila. livrädda för alla män som gör pussljud efter oss på gatorna och den allmänna stämningen här! tur att vi råkade hamna på ett lyxigt ställe, här känner vi oss trygga! fast även lite smutsiga hur mycket vi än duschar, allt är väldigt fint här.

imorgon ska vi skiljas från varandra några dagar, sorgens dag!! jag ska åka söderut för att träffa erik och maja stannar här för att ta emot sofia. sen återförenas vi som en enda stor familj!

puss!

vi klarade det! de platsnummer vi fick var 37, 41, 42 och 44 så det kändes ganska dödfött, men när vi väl kom in i bussen efter några nervösa/uttråkade timmar i pakse hade vi hamnat mitt i en 5-bädd längst bak. visserligen låg plats 39 mitt emellan, men vi bjöd in en engelsman som hade hjälpt oss med väskorna så vi tre delade på alla fem. cosy! vi kollade på drive och dog litegrann. ryan gosling alltså... där har vi en snubbe man vill möta på en strand i thailand. vi gjorde en sådan lista förra resan och på den hamnade typ kungen, tommy körberg och dan ekborg (fast han får inte vara med längre eftersom han är ihop med en 23-åring. snusk!). känner spontant att ryan slår ut dem alla nu, fastän han inte riktigt platsar på listan. det är ju egentligen främst mysgubbar man vill se. gärna i speedos och med ölmage. tänk er kungen! okej han och ryan är på delad förstaplats.

nu sitter vi på den sämre av kuala lumpurs flygplatser. har fått ett 90-dagarsvisum, kändes ju ganska ovärt. dock kan vi åka in till stan om vi får ändan ur någon gång. ska finnas ett köpcenter med en bergochdalbana inomhus! fett coolt.

vi ska hänga här hela natten, 6:45 går vårt flyg till manila. funderar på att låsa in väskorna och åka till KLIA, utsedd till världens bästa flygplats, istället. fatta man ju att vi skulle hamna på KUL :( apropå klia, jag har seriöst fått mellan 50-100 myggbett. jag var värsta smörgåsbordet på nattbussen, alla myggor tog för sig. så. himla. smärtsamt. fast det är skönt att klia på fötterna ändå.

puss!

pakse en plats at mig!

vi sitter i pakse och vantar pa att fa aka vidare mot vientiane. sjukt trakigt stalle verkar det som, och dessutom ar de cafeer som har wifi sondagsstangda. fail. vi fick alltsa ga till ett traditionellt internetcafe istallet! det var langesedan.

vi ar sa himla roliga och har kopt dubbla biljetter for att fa varsin sang pa nattbussen. har hittills ljugit och sagt att vara vanner ska hoppa pa i pakse. nu verkar det som att vara platser ar spridda, sa himla misslyckat i sa fall! vi har gjort vad vi har kunnat, nu ar det bara buddha det hanger pa.

dagens handelse: en kines och en laosman forsokte prata engelska med varandra.

laos: vang vieng! (de som skulle dit skulle val antagligen ga av bussen)

kina: vientiane?

laos: no, vang vieng.

kina: yes, vientiane. laba laba.

laos: ?

kina: laba laba! (visar pa kartan)

laos: ah, luang prabang!

kina: yes, laba laba.

kineser alltsa, en art for sig. samtalet pagick ett tag till men jag kunde inte urskilja mer.

4000 islands alltsa, vilket stalle. igar hade vi varldens basta semesterdag. vi fick sovmorgon eftersom vi hade flyttat vidare till don det och inte langre bodde mitt i en honsgard. at mysfrukost nere vid floden och gick till stranden en stund. badade lite, sag en orm simma mot mig och blev radd. vi gick hem och sov en stund i hangmattan pa verandan och sedan var det dags for lunch. jag fick en massa sma doda myror i mitt sticky rice :( de som jobbade dar verkade valdigt oforstaende nar jag visade och bad om steamed rice istallet. fick betala for bada hehe. okej att det ar svinbilligt men man ba 'halla!'. sedan hyrde vi cyklar och cyklade mellan risfalten for att komma till batarna som tog oss till delfinerna. jattefint! finast var mannen som skjutsade oss, han oooh:ade och aaah:ade mer an vad vi gjorde. sedan akte vi hem och sag under tiden solen ga ner bakom kambodjas berg. batforaren var sot och sa 'cambodia' och pekade pa bergen jattemanga ganger. sedan pratade han lite mer och skrattade och vi skrattade ocksa. fint utbyte.

nu har vi tva dagar kvar i laos, woop woop!

det är så himla töntigt där vi bor, wifi finns i restaurangen och ändå måste vi käka något för 25.000 kip för att få använda det. en 64:as öl kostar 10 så det krävs en del för att bli godkänd. igår när vi satt här kom världens tönt till gubbe fram till oss. vi hade träffat honom tidigare under kvällen, när vi tog en sväng över till don det, och han var dryg redan då. han frågade någonting som vi svarade lite halvt oengagerat på och han undrade om vi inte pratade engelska eller om vi inte gillade att prata eller vad vårt problem var. hemsk människa, när han kom förbi vårt ställe på kvällen frågade han om vi hade tid för att prata med en normal människa. man ba 'oj, fanns det en normal människa här också?'. sedan började han dissa oss för att vi satt med datorer istället för att uppleva ön. jag kände spontant att vi gjorde det bättre än vad det fyllot lyckades med. haha jag är fortfarande upprörd! och inte för att jag tog åt mig för det finns INGET att göra här om kvällarna och dessutom satt jag och planerade filippinerna med sofia (längtar tills hon kommer!). kommer aldrig förlåta den snubben.

apropå töntig människa: i vientiane blev vi upphämtade av en jumbo (större version av tuk tuk) när vi skulle åka till busstationen. ett annat par hoppade på samtidigt som vi, och det började med att den manligare av dem vägrade kasta upp väskan på taket av jumbon. jag menar, det är vad man gör här. inte stött på det tidigare? han gav sig till slut men såg rätt sur ut. vi hoppade in i 'bilen' som var fylld med glada medelålders italienare som skrek och hade sig. en var lite pinsam och hojtade 'prostituerad!' när vi såg en LB, men bortsett från det var de mysiga. efterhand fylldes det på med diverse nationaliteter, så pass att fyra stycken fick stå bakpå och åka med. vi var nog mellan 21-25 pers på en ganska liten yta och vi tyckte att det var sjukt mysigt. det dröjde dock inte så lång tid innan den här dryge mannen fick panik, reste sig upp, missade glasrutan han skulle knacka på och slog hanna på axeln istället. han ropade 'stanna!', hans flickvän ropade 'stanna!', alla ropade 'stanna!' (inte vi). fordonet hade nämligen lutat lite för mycket åt något håll och han ansåg det vara rent ut sagt livsfarligt att åka med. de hoppade av och tog sig vidare på egen hand. sjukt intressant, sjukt oartigt. undrar hur man tänker när man reser runt här? det är farligt, man måste bara se till att ignorera det.

imorgon blir det delfiner! vi var för sent ute idag, så vi tog istället en båttur runt öarna och kollade läget. sjukt fint! vi fick se en del av don det och har bestämt oss för att flytta dit imorgon, skit i savannakhet liksom! får trekka där i mitt nästa liv.

puss på er! (en öl på vägen, två kvar innan vi har betalat för oss)

4000 islands

eftersom vi råkade spendera tre nätter i vientiane fick vi skynda oss ner till 4000 islands och hoppa savannakhet (vi kanske kikar förbi där på vägen tillbaka till vientiane dock). i och med detta fick vi uppleva en ny sorts buss! otroligt spännande. det var en nattbuss med bäddar, man låg två och två på en madrass med en varsin kudde och täcke. helt klart bättre än de sovbussar vi tidigare har testat.

vi har placerat oss på don khon, en av de tre öar man kan övernatta på. idag har vi bara cyklat runt och kollat läget men imorgon ska vi försöka få syn på de rosa delfiner som simmar runt i mekongfloden!